Fembarnsmor...PHU

Klart att jag valt det själv.Ensam först för 12år sedan med tre barn,o de senaste snart 4åren med fem. Klart som fn man väljer...
Älskar all mina fem älsklingar:17.5 ,16 ,14,5 , 5 och 4 år. Men vad gör man när orken inte finns???????
Tar nya tag!!!Jovisst!!!
Jag är en fembarnsmor som alla andra ensamstående föräldrar,enda skillnaden är kanske att jag lever "primitivt"i ett modernt samhälle. Med primitivt menar jag inte att vi bor i en "hydda".Bor på landet utan grannar o gatlyse,där det röda hjärtat på min vita dörr,(som de flesta andra bara hänger upp till jul)visar in mina barn familj o vänner i "kärlekens"hus. Här inne är inte pengar eller matriella saker värda ett skit före hälsa, kärlek o omtanke. Visst,vi har Tv dator osv,precis som alla andra...men men...
Och enda skillnaden är kanske att jag "bryr mig för mycket",som mina tre äldsta barn säger. Vadå bryr mig för mycket? kan man det när man har fem barn som man skulle kunna gå genom eld för? Tror inte det!!!
Jag vill veta vad de gör o har gjort i skolan eller när de varit hos sin pappa.Jag vill veta om de ätit o druckit under dagen.Jag vill veta om de har läxor.Jag vill veta om de ska på fest.Jag vill veta vad som bekymrar dem i livet o vad som gör dem glada.Jag vill pussa o krama dem varje dag....osv osv.
Och ändå ändå,fast jag vet att den enda de litar på av all vuxna i deras närhat är mig,den enda som skjutsar,läser läxor me dem,tvättar,städar lagar mat,handlar,går på föräldramöte,pratar ytligt o framför allt djupt me dem,jobbar för att de kanske vill ha ngt xtra...ÄNDÅ ÄNDÅ!!!!får man med jämn mellanrum veta vilken häxa man är,kärringjävel,idiot,fitta,dum i huvudet.varför!?????????
Vet ju igentligen svaret...men men. Jag som alltid är positiv till det mesta...känner mig orkeslös just nu. Jag vet att det går över. Envisheten på "tanta"tar som tur är över fort. ÄLSKAR mina guldklimpar över allt annat,det är dem jag tänker på i allt jag gör!!!pöss på er alles.Katrin